För ett par veckor sedan presenterade Sveriges medicinetiska råd (Smer) en rapport där de skriver att de vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Jag har varit arg och provocerad sedan dess men inte hunnits skriva något om det först nu.
Kan vi komma överens om en sak: när vi pratar om surrogatmödraskap så pratar vi om en kvinna som är gravid i nio månader. Ok?
Surrogatmamman är nämligen en människa av kött och blod, ingen maskin som en del vill få det att låta som. Om de ens nämner henne. En del förespråkare vill sätta barnen i fokus, och visst, konventionen om barnets rättigheter är viktig, bör bli lag osv. Men jag vill sätta kvinnan i fokus. Kvinnan som blir gravid, enbart för någon annans skull. Surrogatmamman.
Att vara gravid är ingenting som sker obemärkt. Det är heller ingenting som slutar som en solskenshistoria efter nio månader. Att ha varit gravid sätter sina spår. Både fysiska och känslomässiga. Och dessa kan vi inte bortse från. Därför att det är en människa vi pratar om. Därför blir jag oerhört provocerad av att Smer vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Det vill säga att ett par som vill inte kan, eller vill, bli gravida, ska kunna tillfråga en syster eller nära vän om hon kan bli gravid åt dem. Inga pengar inblandade, bara av ren välvilja. Som att alla kvinnor är så himla snälla och alltid tänker på andra i första hand och så hemskt gärna blir gravid i nio månader med alla risker som det innebär.
Nej!
Låt oss bestämma över våra egna kroppar. Ge fan i att stifta en lag som öppnar upp för att andra ska kunna pressa kvinnor till att bli gravida och därmed utsätta hennes kropp för något hon egentligen inte vill. För hur lätt skulle det vara att säga till ens syster eller bror som redan provat alla andra alternativ?
Låt mig klargöra en till sak: det är inte en rättighet att få barn.
Så bara för att tekniken finns tillgänglig innebär inte det att den måste användas. Inte om det innebär att en annan, redan existerande människa, utsätts för risker.
Det är inte värt det. Men om du ändå tycker att surrogatmödraskap låter som en bra grej: vill du ta bort kvinnans rätt och rättigheter över sin egna kropp helt under nio månader? Eller ska hon, vilket jag tycker vore rimligt, få göra abort om hon ångrar sig? Eller behålla barnet om hon vill det?
systerskaparna 
22 04 2013 at 04:26
Om en kvinna sa ha rätt att göra vad hon vill med sin kropp, så ingår ju såklart att vara gravid åt t.ex sin syster om hon så vill. Att komma utifrån och säga till en annan människa vad som borde och inte borde vara, samt förbjuda är ingen bra väg.
Nej till förbud! Låt en göra vad en vill med sin kropp.
Och nu menar jag vuxna människor som vet gott och väl om de risker och emotionella bergochdalbanor som medkommer.
03 05 2013 at 05:46
Jag förstår hur du tänker, men jag håller inte med. Jag tror det är många som faktiskt inte skulle kunna säga nej till ett barnlöst syskon till exempel. Det är också så att där altruistiskt surrogatmödraskap har tillåtits, som i Storbrittanien, där har även det kommersiella ökat. Det finns heller inga garantier för att altruistiskt inte innehåller någon form av betalning även om det inte ges i form av pengar. Och jag menar att det inte är värt att tillåta något som kommer missgynna en majoritet av kvinnorna. Och om nu en kvinna går med på att vara gravid åt någon annan, har hon då rätt att ångra sig? Har hon rätt att göra abort? Har hon i slutändan rätt att själv behålla barnet hon burit om hon så vill? Om inte så har hon ju verkligen inte rätt till sin egen kropp.