Kategoriarkiv: Vardagsrädsla

21 dagar, 21 krav

Om 21 dagar går Sverige till val. Det kanske inte är någon överraskning att vi hoppas på ett regeringsskifte. De senaste åtta åren har löneklyftan ökat mellan män och kvinnor. Villkoren för anställda i den offentliga sektorn har blivit sämre, och även om Reinfeldt nämnt mäns våld mot kvinnor i ett jultal så tas kvinnojourernas arbete fortfarande inte på allvar. Här nedan är 21 feministiska krav vi har på den kommande regeringen:

1. Statligt stöd till kvinnojourerna
Det är orimligt att kvinnojourerna år efter år tvingas söka bidrag istället för att vara garanterade stöd för att kunna planera sin verksamhet. Kvinnojourerna kommer behövas så länge mäns våld mot kvinnor existerar.

2. Rätt till heltid
Det är idag många som arbetar deltid därför att man helt enkelt inte för en heltidsanställning, eller väljer att arbeta deltid för att hinna med allt det obetalda arbetet i hemmet.

3. 6 timmars arbetsdag
Kortare arbetsdagar skulle många må bättre av, inte minst kvinnor.

4. Öppen förskola på obekväma arbetstider
Jobbar man inom vården och omsorgen innebär det nattpass, har man barn och är ensamstående ska man inte behöva fixa barnvakt varje natt arbetet kallar, eller tvingas säga nej till att arbeta.

5. Feministiskt självförsvar i skolan

Alla tjejer ska ha rätt att försvara sig. Feministiskt självförsvar skapar också ett separatistiskt utrymme för tjejer att diskutera, bygga systerskap och lära sig om gränssättning, det sexualiserade våldet samt att lägga skulden där den hör hemma.

6. Höjd skatt
En höjd skatt behövs för att kunna satsa på välfärden, t ex anställa fler, se kravet nedan.

7. Anställ fler i vården och omsorgen
Ju fler kollegor, desto mindre arbetsbelastning.

8. Fler hyresrätter
Kvinnor tjänar generellt mindre och har därför i mindre utsträckning råd med bostadsrätt. Dessutom påverkar bostadsbristen de kvinnor som är i behov av skyddat boende.

9. Kriminalisera sexköp utomlands
Den svenska sexköpslagen är bra, riktigt bra. Det ska vara olagligt att köpa sexuella tjänster av någon annan, men man utvidga lagen så att även sexköp utomlands förbjuds. Kvinnors rätt till sin egna kropp ska gälla överallt.

10. Bort med otrygga anställningar
Idag kan arbetsgivarna stapla olika osäkra och tillfälliga anställningar på varandra så att du aldrig får en fast tjänst. Att det överhuvudtaget införts en ”allmän visstid” är bissart. Som på så många andra områden är det kvinnor som främst är de som drabbas av detta.

11. Lika lön för lika arbete
Behöver den här ens förklaras?

12. Avskaffa RUT
Rika män ska inte kunna köpa sig fria från att göra sin del av hemarbetet.

13. Individualiserad föräldraförsäkring
En av anledningarna till att kvinnor halkar efter i lönekurvan beror på att de oftare är hemma längre med barnen. Det är dags att göra något åt det, och dags för männen att ta sitt ansvar. Vem vill inte vara hemma och mysa med och lära känna sitt lilla barn? PS. Det måste inte vara så att kvinnan är hemma första tiden och mannen först när barnet ”blir lite roligare”.

14. Kostnadsfria preventivmedel
Det handlar om kvinnans rätt till sin kropp. Det ska inte vara fråga om storleken på ens plånbok. Alla ska ha rätt att skydda sig från oönskade graviditeter och könsjukdomar. Kondomer borde också vara gratis för alla.

15. Fler ungdomsmottagningar
Ohälsan bland unga tjejer ökar, vilket inte är så konstigt med alla nedskärningar som görs överallt hela tiden. Ungdomsmottagningarna är viktiga för unga, dit man kan vända sig för lite allt möjligt. Men köerna är oftast långa och drop in-tiderna blir allt mer sällsynta. Därför behövs det fler ungdomsmottagningar som är öppna typ minst 5 dagar i veckan. Är det så otänkbart verkligen?

16. Separatistisk undervisning i skolan, t ex under sexualkunskapen
Sexuella trakasserier är inte något som finns långt borta, någon annanstans. Det är ett faktum på de allra flesta högstadieskolor. Som tjej behöver man därför ibland ett andrum från grabbarna, få snacka bara tjejer osv. Idrottslektioner utan störa grabbar, eller varför inte på sexualkunskapen – där man då kan diskutera taffsade killar, systerskap och könsroller.

17. Inför en samtyckeslagstiftning
En samtyckeslagstiftning skulle kunna innebära att fler våldtäktsmän döms. 

18. Kvotera bolagsstyrelserna
Det är orimligt att det är så kvinnor i bolagsstyrelserna i Sverige. Det handlar inte om att kvinnor inte vill eller är kompetenta nog. Det handlar om att män kvoterar in andra män. Det borde vara slut på det nu. 

19. Genuspedagogik i skolan
Alla lärare bör utbildas i genuspedagogik. Det handlar om att inte begränsa eleverna till vissa könsnormer. Lärarna måste lära sig behandla eleverna jämställt.

20. Kuratorer och skolsköterskor i alla skolor, varje dag
Det skulle gynna så många, överallt. Det är helt orimligt att det idag finns en kurator på plats i skolan, kanske en hel dag i veckan om man har tur.

21. Mer resurser till förlossningsvården
Alla ska ha rätt till en säker förlossning. Då krävs det mer personal, och mindre skattesänkningar.

 


I sommarnatten finns inte bara värme

Sena kvällar i parken, på uteserveringen, hos kompisar. Sommarlov och semester. Sedan kommer den smygandes. Oron. Rädslan. Ska jag gå hem genom parken, det går snabbast, men det är mörkt, inte lika mycket folk. Alternativet är omvägen. Längre men ljusare. Tryggare.

Nycklarna i handen, mobilen redo att ringa med. Har bytt klackskorna till mer bekväma skor, ifall jag behöver springa.

Steg bakom. Jag ökar takten. Springer över till andra sidan gatan för att se vem som gick bakom mig. Allt lugnt. Fortsätter gå. Framför mig kommer ett killgäng. Byter sida av vägen igen. Sicksackar mig fram genom omvägen jag tagit för att slippa den mörka, öde gatan. Omvägen tar ännu längre tid än vanligt. Snart hemma. Pustar ut.


Valet av kläder i en könsmaktsordning

Häromdagen skulle jag på fest, iklädd en klänning som slutade strax ovanför knäna, tights och ballerinaskor. Inget konstigt med det. Det konstiga var alla blickar jag plötsligt fick. I vanliga fall går jag i jeans och t-shirt och är därmed tydligen relativt befriad från dessa dreglande män som nu plötsligt inte kunde slita blicken från mig. Usch! Vad tror ni egentligen? Att jag ska flörta tillbaka när ni synar mig så där?!

Någon dag senare bläddrade jag i en klädkatalog. Tänkte först ”snygga shorts”, men insåg sedan att de är alldeles för korta för att jag ska våga ha på mig dem. Inte enbart för att jag har lite komplex för att visa benen, utan för att jag inte pallar alla dreglande män på tunnelbanan, på stan, i rulltrappan… Det skulle ju framför allt vara väldigt skönt att ha korta shorts på sommaren när det är så där klibbigt varmt ute. Varför har jag inte det då?

Jag tycker att det är smått obehagligt att visa för mycket hud ute bland folk. Hur kommer det sig egentligen? Vi lever i ett extremt sexualiserat samhälle för framför allt kvinnokroppen objektifieras. En del påverkas genom att ta till sig idealen, banta, klä sig i kortkort, urringat osv. Vi (tjejer) uppfostras till att tävla om killarnas uppmärksamhet. Då blir det så. En del skiter i killarnas bekräftelse och klär sig i korta shorts om det är varmt ute ändå, precis så som jag egentligen skulle vilja. Jag har istället påverkats av idealen och objektifieringen genom att klä på mig istället. Jag vill inte bli stirrad på av mannen framför mig när jag åker rulltrappa. Skulle jag gå om honom för att slippa hans blick kanske han taffsar istället och tror att jag närmar mig för att jag gillar hans dreglande. Därför klär jag mig hellre i jeans och t-shirt, inte för tight, och är det tight måste jag ha en lös jacka eller tröja ovanpå så länge jag rör mig utomhus. Hur ni hur sjukt det här låter? Det här är ett av alla exempel på hur könsmaktsordningen påverkar tjejer i vår vardag.

Vi borde kunna klä oss precis hur vi vill och slippa blickar, dreggel och kommentarer oavsett om vi väljer kortkort eller jeans. Vi borde inte ens tänka på andras reaktioner när vi väljer kläder. Ändå gör vi det. Pågrund av att vi vet att vi kommer få olika reaktioner beroende på vilka kläder vi väljer. Men jag lägger skulden där den hör hemma. Och det är inte hos oss.

Jag låter alltså mäns beteende påverka mitt val av kläder. Kan vi krossa könsmaktsordningen nu?


Ansvaret för trygghet vilar på samhället, inte på den enskilda tjejen

Ikväll var jag påväg hem efter att ha varit hemma hos en vän. Jag bor ganska nära så jag började promenera och gick längs de stora gatorna där folk var i rörelse. Det var rätt skönt att gå och jag skulle gärna fortsatt ända hem, men trots allt så ändrade jag mig. Jag ville inte gå den sista biten på den långa gatan med dålig belysning, så jag satte mig och väntade i 10 minuter på bussen- trots att jag skulle ha hunnit hem på samma tid.

Jag känner mycket väl igen mig i det som kallas för vardagsrädsla. Att inte känna sig direkt rädd, men att inte känna sig direkt trygg heller. Det var precis så det kändes. Jag kunde ha fortsatt min promenad och varit hemma 10 minuter senare, men ändå satte jag mig och väntade på min buss. Jag vet att jag inte är ensam om det här. Bland mina tjejkompisar är det ofta samma sak, och jag tror att många andra också känner igen sig i det. Att hela tiden förhålla sig till en- ibland avlägsen och ibland väldigt närvarande- rädsla. Det är vardagsmat och det begränsar oss i det offentliga rummet.

Under sommaren larmas det i media om överfallsvåldtäkter, och till oss tjejer ges inte sällan tips på hur vi ska göra för att inte bli utsatta. Skulden läggs alltså på oss tjejer och vi ska lära oss hur vi ska bete oss (bli inte för full), klä oss (undvik kortkort) och hur vi ska röra oss (gå inte ensam hem).

Jag är jävligt trött på det här. Det är helt okej att vänta på bussen, men det ska också kännas helt okej att gå ända hem. När ska samhället ta sitt ansvar för att öka tryggheten för tjejer? Varför hittar jag istället inga tips för killar hur de ska göra för att inte våldta? Ansvaret för att tjejer ska känna sig trygga vilar inte på tjejerna, utan det måste vara en samhällelig angelägenhet. Det är dags att lägga ner skuldbeläggandet av tjejer. Och while you’re at it- öka belysningen på min gata också, så att jag vågar gå ända hem.

 


Det är dags att rätten till våra kroppar blir realitet

Jag började tänka på en tjej som gick i min skola när jag gick i åttan eller nian. Jag fick höra av mina kompisar att hon berättat att hon blivit våldtagen en kväll när hon var på väg hem från bussen. Nästan i samma anda berättades det om att folk trodde att hon ljög bara för att få uppmärksamhet.

Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på det. Att man då, liksom nu, väljer att inte tro på tjejen utan istället spär på en av de stora myterna om våldtäkt. Jag tycker att vi kan kasta den myten i toaletten och spola, för den stämmer faktiskt inte. Det finns ingen ”cred” i att bli våldtagen, utan det är snarare förknippat med skuld och skam för många tjejer. Verkligheten är istället att det sker ca 3-4 våldtäkter i timmen i Sverige, och det är ett stort samhällsproblem som det gjorts alldeles för små framsteg i att lösa.

Problemet med våldtäkt är inte tjejer och kvinnor som ljuger, utan det är killar och män som våldtar. Och för varje gång en kvinna våldtas så lär det oss andra att akta oss lite till, att begränsa oss lite mer. Vi får rådet att inte gå ut på kvällen och att tänka på att vårt klädval kan signalera fel saker. Det som sägs till oss är helt enkelt att vi ska ta ansvar för männens beteende. Bara jag som ser det sjuka i det här?

Att tjejer som blivit utsatta för ett våldtäktsbrott därefter ifrågasätts och skuldbeläggs, är helt sjukt. Det är dags att vi börjar tro på våra systrar och tar tag i samhällsproblemet som begränsar halva befolkningen, varje dag. Och så länge problemet kvarstår så borde alla tjejer få lära sig feministiskt självförsvar, för att vi är värda att försvara och för att vi bör få verktygen att göra det. Det är dags att rätten till våra kroppar blir realitet, och det är dags att lägga skulden där den hör hemma, en gång för alla.