Kategoriarkiv: Anna

Hashtag # tänk på vad du säger

Ni är säkert många som såg på Eurovision igår. Ni är säkert många som hörde Eric Saade säga ”hashtag MILF” till Petra Mede också. Jag satt och följde snacket på Twitter och det var många som reagerade på detta, vilket jag tycker är bra. I efterhand har Aftonbladet skrivit att det stod nedskrivet i manus, men det gör det inte det minsta bättre. Jag kommer nedan att kommentera vad Saade har sagt i efterhand om reaktionerna, men först en lite utläggning.

För vad betyder egentligen MILF, och vad betyder det i sammanhanget igår?

För att först klargöra en sak: MILF är aldrig okej att säga. Det betyder ungefär ”mother I’d like to fuck” och är sexistiskt i sig. Det som manusförfattaren/Saade gjorde när han hänvisade till Mede på det sättet igår, var i stort sett att förminska hela hennes insats i Eurovision till att hon var någon han ville ligga med. Mede ska hyllas för så många saker- att leda hela Eurovision ensam, med allt förarbete det innebär, live-sändning, en 15-minuters pausunderhållning och miljontals tevetittare- men istället blir hon reducerad till ett objekt som någon skulle vilja ligga med.

Nyss så satt jag och letade efter kommentarer från Saade om det hela, och jag hittade detta i Aftonbladet: ”Sexskämtet- en del av manuset”. Jag hade förväntat mig någon slags ursäkt från antingen den som skrivit manuset eller av Saade själv (helst av båda), men istället går det här att läsa:

– Jag tycker det är roligt för att jag är ung och de som är i min åder kommer nog uppskatta att vi drar in lite yngre snack i det, sa ­Eric Saade till Nöjesbladet innan finalen och fortsatte:

– Jag hoppas #milf kommer att trenda (vara ett av de mest skrivna orden).

Okej, VA!? Att dra lite sexistiska ”skämt” är alltså bra för att det är unga människor som tittar. Är det inte de unga människorna (killar) som ska lära sig att INTE objektifiera kvinnor? Har inte SVT ett ansvar i det här?

Jag vill ha en värld där ”milf” aldrig är en del av ett ”yngre snack” och där vi istället tar itu med den sexism som drabbar tjejer och kvinnor varje dag. Sunniva skrev om det här för ett tag sedan, i inlägget Sexism är aldrig okejSexistiska ”skämt” är aldrig kul och sexism är aldrig okej. Tydligen behövs det sägas igen.

Mvh

Anna

Annonser

TILLBAKA OCH DET MED RÅGE

HEJ!

Nu har bloggen varit i vila ett tag. Sånt händer ibland, men nu är vi tillbaka!

Tänkte börja det hela med lite ilska, så som jag brukar. Såg igår den här artikeln i tidningen iForm. ”9 knep som väcker vilddjuret i din man”. Mums, redan när man läser rubriken reser sig håren på armarna, det bara andas genusmedvetenhet!

Så går vi till listan då:

Män tänder på nakenhet så visa upp dig för honom. Skippa täcket och det släckta ljuset. Visa dig naken och kast pyjamasen långt bort. Men överdriv inte – du behöver inte gå omkring naken i lägenheten och dammsuga på vintern. Det kommer bara att verka frånstötande på en man som är i djup sexdvala.

Nej, huvva. Var gärna naken, men överdriv inte för då blir det frånstötande. Vilket oerhört bra tips! Undra om det är okej att dammsuga naken på sommaren då man är fräsch och solbränd?

Jag ska låta er läsa resten av artikeln själv, men hoppar raskt ner till steg 9: BARA GÖR DET.

Till sist lyder rådet: Bara gör det! Ta lugnt och stilla av honom byxorna. Kela med honom och älska med honom. Men kom ihåg att män generellt sett är vana vid att det är de som tar initiativet. Därför får du gå försiktigt fram och notera hur han reagerar.

Mmmm, juste, män är ju dem som tar initiativet till sex. Viktigt då för alla oss kvinnor att inte gå för raskt fram, det kan ju verka frånstötande och till och med okvinnligt!

 

Okej, men om vi ska bli lite seriösa för en stund då. Jag är så sjukt trött på dessa artiklar, alla dessa råd för oss kvinnor om hur vi ska bete oss för att männen ska bli nöjda. Förutom att denna text anspelar på könsroller från medeltiden, reproducerar den också en syn på att kvinnan är till för att tillfredsställa mannen. Att detta publiceras i en erkänd tidning år 2013 är skamligt. Skäms, iForm!

/Anna


Allt stöd till dig, Maria

Vi har skrivit många olika typer av inlägg på den här bloggen. Det här inlägget är lite mer som ett brev. Ett brev där vi riktar vårt stöd till Maria Sveland.

För er som inte känner till det, så släppte Maria för ett tag sedan boken Hatet: en bok om antifeminism.  I boken beskriver hon hatet mot kvinnor, den växande antifeminismen och hur denna går hand i hand med en ökad rasism. Hon sätter kvinnohatet i ett större samband och hon gör kloka analyser om sambanden mellan det allt hårdare debattklimatet och hur antifeministiska åsikter har normaliserats. Det här är en oerhört viktig bok, som kommer precis rätt i tiden.

Vi vill trycka på det skuldbefriande som Maria Sveland förmedlar till alla oss tjejer.  Hon lyfter problemet med att kvinnor hotas och hatas till en strukturell nivå. Hon visar att det privata är politiskt. Hon visar att vi inte är ensamma om våra erfarenheter och hon lägger skulden där den hör hemma.

Till alla er som inte har läst boken så säger vi: läs den. Gör det nu.

Till dig Maria, så vill vi rikta ett stort tack. Tack för att du vågar prata om det som så många vill tysta ner. Tack för att du står upp för rättvisa och feminism. Tack för att du sätter fingret på de maktstrukturer som känns ända in på bara kroppen. Tack för allt du gör för kvinnokampen.

Till sist vill vi säga att vi är många som sluter upp bakom dig och som kämpar tillsammans med dig. Och till skillnad från Janne Josefsson så stöttar vi dig i att också våga vägra ta debatten.

 

Kampen fortsätter!

 

Mvh

Systerskaparna


Internationella kvinnodagen 2013

Systrar, idag firar vi igen. Vunna segrar är alltid värda att fira, för motståndet finns fortfarande där. Vi befinner oss otvetydigt i en tid där feminismen är tillbakapressad och där antifeminismen normaliserats. Under den senaste tiden har bland annat kvinnohatets uttryck på nätet uppmärksammats. Det som pågår i dagstidningarnas kommentarsfält och på privata bloggar är uttryck för någonting större, någonting som vi som tjejer känner av varje dag. Det är ingen hemlighet att det finns en maktordning som överordnar män, men det är många som tjänar på att tysta ner det faktumet. När vi pratar om problemen och lyfter upp det på en politisk och strukturell nivå – då förväntar vi oss också åtgärder. Och det är hög tid för det nu.

Det är lätt att bli nedstämd över sakernas tillstånd och det är lätt att känna sig maktlös. Men motståndet mot den feministiska rörelsen måste också ses som en effekt av att vi faktiskt har gjort framsteg. Vi kvinnor och feminister har gjort oss synliga och tagit mer plats. Vi har backat upp och stöttat varandra. Vi har hållit om varandras ryggar och vi har lagt skulden där den hör hemma. Vi har påmint varandra om att vi faktiskt är halva befolkningen och att vi förtjänar halva makten. Vi har under det gångna året fortsatt att bredda de stigar som våra mammor, mormödrar och mormorsmödrar har trampat upp.

Idag är vi stoltare än någonsin över att vara feminister därför att feminismen behövs idag – lika mycket som den gjorde för 100 år sedan. För ett år sedan skrev vi att vi inte kommer att ge oss förrän vi har ett jämställt samhälle och det gäller fortfarande. För vi kommer inte att sluta kämpa, vi kommer inte att tystna och vi kommer inte att nöja oss förrän vi har uppnått ett jämställd samhälle på riktigt.

Idag är det internationella kvinnodagen. Låt oss fira feminismen.


Vi är fler än de som hatar

Jag skriver det här med en klump i magen. I morgon ska jag, som många andra, se Uppdrag Gransknings program om näthatet mot kvinnor. Jag vet att det kommer att göra ont, att det kommer vara jobbigt att se.

Men det är den här verkligheten vi lever i, i Sverige 2013. Näthatet mot kvinnor är ett uttryck för något större; en samhällsordning där män gynnas på kvinnors bekostnad. Ett samhälle som säger till oss kvinnor att vi inte har rätten till våra egna kroppar. För när några män hotar och hatar, så begränsas vardagen för alla kvinnor.

Jag tänkte egentligen inte skriva så mycket mer än såhär i kväll. Ett längre inlägg kanske kommer i morgon, eller om några dagar.

Kvinnorna, som vi kommer att få se på TV i morgon, är hjältinnor allihopa. Vår kamp för rätten till våra kroppar, rätten att tala och rätten att synas, är gemensam. Tillsammans kan vi stötta både varandra och kvinnorna som deltar i Uppdrag Granskning. Tillsammans kämpar vi för en förändring.

Och systrar, vi är många fler än de som hatar. ❤


Josefin, du är en överlevare

Först, låt mig säga detta:

Josefin, du är en överlevare.

Såg precis på UR:s program som handlade om stureplansmålet 2007, där en tjej som i programmet kallades för Josefin, blev våldtagen av två killar, som sedan blev kända under namnet Stureplansprofilerna. I tingsrätten blev de friade, i hovrätten blev de fällda.

Någonting som hela tiden följde med Josefin genom rättegången, var frågor om hennes tidigare sexliv. Frågor som skulle karakterisera vilken typ av kvinna hon var, och som syftade till att minska hennes trovärdighet.

Jag frågar mig, som så många gånger tidigare: hur kan det här vara relevant? Varför blev det upp till Josefin att bevisa sin oskuld, innan killarnas skuld kunde bevisas? Männens sexuella preferenser ifrågasattes inte.

Sen till lite hoppfullhet: den stora massan som ställde sig bakom Josefin. Den stora massan som sa att det inte spelar någon roll vad hon haft för tidigare sexliv. Som sa att ett nej alltid är ett nej. Som sa att allt som sker mot din vilja är fel, och det är förövarna som bär skulden.

Det här är bara ett av många våldtäktsfall där tjejen som blivit utsatt för brottet ifrågasätts och skuldbeläggs. Jag vet att det finns många fler där ute som har varit med om liknande upplevelser. Vi är också många som upplevt andra typer av sexualiserat våld, alltifrån blickar till tafsningar och glåpord. Jag känner många kvinnor som fått sina gränser överträdda och jag har varit med om när mina egna gränser inte respekterats. Men det är aldrig vårt fel.Vi bär aldrig skulden för vad någon annan har utsatt oss för.

Det är orimligt att rättsväsendet i Sverige idag ibland känns som ett lotteri. Att man har tur om man får en domare med en hyfsat jämställd syn och att det ibland kan vara avgörande i en rättegång. Men oavsett om just din anmälan inte lett till åtal eller till fällande dom, eller om du valt att inte anmäla: skulden är aldrig din.

Tills dess att vi har uppnått ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor, så får vi påminna varandra om det här. Allt som sker mot din vilja är fel. Skulden är inte din.


En systerskaplig fortsättning och ett feministiskt nytt år

I lite drygt ett år har vi nu haft den här bloggen. Vi har skrivit personligt, privat och politiskt. Om systerskap, vardagsrädsla och feminism. Om samhället idag, om aktuella och historiska händelser. När vi nu går in på ett nytt år gör vi det med ett löfte och några önskningar.

Om vi börjar med önskningarna så finns det himla mycket att skriva. Vi lever långt ifrån ett jämställt samhälle. Förra året lade vi 12 önskningar, så att en kunde uppfyllas varje månad. Tyvärr visade det sig inte vara fallet – samhället verkar trögare än så. Vad vi däremot har gjort sedan förra årsskiftet är att vi har bloggat en massa – och ni läsare har läst, kommenterat och delat med er.  Genom era kommentarer på bloggen, på facebook och på twitter har ni hjälpt oss att forma nästa års önskningar, och här kommer ett axplock av dessa (utan inbördes ordning):

1. Makt över våra egna kroppar. Våra kroppar är våra kroppar. Det är vi som har rätten till vår kropp och ingen annan. Våra kroppar är inte till för att vara tilltalande för någon annan – våra kroppar är till för oss. Att det finns andra åsikter om det här märktes inte minst i hår-debatten som kom upp under melodifestivalen. En kvinna med hår under armarna var för många människor så provocerande att hon enligt dem förtjänade att våldtas. Att hota kvinnor med våldtäkt är ett av de sätten som män då och då använder sin makt på för att trycka tillbaka oss och tysta oss. Att det här pågår i Sverige 2012 är helt sjukt. Vi vill inte se ett 2013 som fortsätter såhär.

2. Höj bidragen till kvinno- och tjejjourerna. Ärligt talat, hur svårt ska det vara? De flesta politiker är med på att kvinnojourer och tjejjourer är livsviktiga och Alliansen har flera gånger sagt att mäns våld mot kvinnor är ett prioriterat område. Hur kommer det sig då, att kvinno- och tjejjourer varje år kämpar för sin överlevnad pga för låga och kortsiktiga bidrag? SKÄRPNING.

3. Sprid sexköpslagen och utöka den. Den svenska sexköpslagen är bland det bästa som genomförts i Sverige och har bidragit till att prostitution och trafficking har minskat. Den lägger också tydligt skulden där den hör hemma – hos den som köper sex. Det vi måste göra nu är dels att sprida den här lagen, så att den instiftas i fler länder. Det andra är att vi måste utöka den – den måste även gälla svenska män som köper sex utomlands. Det här är inget konstigt, Norge har t.ex. gjort så. Det ska aldrig vara okej att köpa någon annans kropp, varken i Sverige eller någon annanstans. Att sprida och utöka sexköpslagen ser vi fram emot att man gör 2013.

Till sist önskar vi att män slutar våldta. Det skulle bli ett himla trevligare samhälle då. Och medan vi väntar på att få ett våldtäktsfritt samhälle, önskar vi att tjejer och kvinnor aldrig, aldrig någonsin skuldbeläggs efter en våldtäkt. Det är aldrig ditt fel. Tillsammans ska vi lägga skulden där den hör hemma.

Men vi kan ju inte bara hålla på att önska och önska, vi måste ju också avlägga ett nyårslöfte. Här kommer det:

Vi, Systerskaparna a.k.a Anna och Sunniva, lovar dyrt och heligt att fortsätta praktisera systerskap och sprida feminismens fantastiska lära.

Nu dansar vi in det nya året