Kategoriarkiv: Fantastic!

Därför är jag feminist

Jag tänkte att jag skulle skriva ett brandtal om feminism. Lånade lite struktur från ett annat känt tal, och well, här kommer det:

Därför är jag feminist

Jag är feminist, med stolthet och med glädje.

Jag blev det när jag fick klart för mig vad mina storasystrar gjort för att jag ska kunna leva ett liv i frihet. Jag blev det när jag läste om mina storasystrars rop om att det personliga är politiskt, och om deras kamp för min rätt till min egen kropp.

Jag blev det när jag själv upptäckte systerskapet och engagerade mig tillsammans med mina medsystrar i kampen för en värld utan kvinnoförtryck.

Jag bestyrks i min övertygelse om att feminismen behövs, när mäns våld mot kvinnor begränsar mig och mina systrar, och när löneklyftan mellan män och kvinnor består. När tjejer och kvinnor blir ifrågasatta och skuldbelagda efter en våldtäkt så ser jag hur mycket feminismen behövs.

Visst är jag feminist. Jag är stolt över mina storasystrar som gav mig rätten till abort, som fällde bakåtsträvande sexualbrottsutredningar och som trampade upp stigar. Jag är stolt över mina medsystrar som idag för kampen vidare och gör vägarna lite bredare.

Feminism är en frihetskamp. Den handlar om våra liv.

Visst är jag feminist.


Dagens (eller årets) syster- Nina Simone

Nu har vi haft den här bloggen i mer än ett halvår. Under rubriken ”Dagens syster” har jag skrivit om flera olika systrar, men det är en syster som jag inte har skrivit om än. Någon som jag aldrig träffat men som har varit av stor betydelse för mig. Jag pratar förstås om Nina Simone.

Det är få som aldrig har hört talas om henne. Ni är säkert många som lyssnar då och då. För mig är det en del av vardagen. Det här börjar redan låta religiöst, men det får vara. En gång hörde jag en människa fråga sig ”Vad är konst?” och en annan svarade ”Nina Simone”. Och på den vägen är det.

Jag har lyssnat mycket på Nina Simone sedan jag upptäckte feminismen. Ett av mina finaste ögonblick med henne var när jag läste ut boken Bitterfittan av Maria Svedland. Efter de sista raderna i boken citerades I wish I knew how it would feel to be free. Jag satte på låten i hörlurarna, tittade ut genom fönstret och såg tåget rulla in mot Stockholm. Svårt att helt beskriva känslan, men det var en väldigt bra känsla. Bra böcker och bra musik i kombination är alltid bra.

Personligen har jag flera låtar som jag kopplar till olika saker. Here comes the sun passar bra lite när som helst. I shall be released passar bäst på morgonen. To love somebody spelas när jag är nyförälskad. När jag är arg (som oftast på könsmaktsordningen) lyssnar jag på Sinnerman, mest på grund av de första två raderna: Oh sinnerman, where you gonna run to, sinnerman where you gonna run to… Även när jag är ledsen lyssnar jag på Nina Simone. Nästan alla låtar passar bra då. Men min favoritlåt är och förblir I wish I knew how it would feel to be free. Den symboliserar så mycket för mig. Frihet. Systerskap. Feminism.

Fan vilket bra humör jag blev på av att skriva om det här. Har tyvärr så dåligt internet just nu att min dator inte riktigt pallar lägga in några videoklipp, så jag ger er några textrader istället. Och sen får jag lust att skriva något storartat (har ju precis lyssnat på min favoritlåt). Så det får bli såhär helt enkelt:  Systrar, framtiden är vår.

I wish I knew how

It would feel to be free

I wish i could break

All the chains holdning me

I wish you could know

What it means to be me

Then you’ll se and agree

That every man should be free


Systerskaparna firar ett halvår!

Den 10 juni var det sex månader sedan vi skrev vårt första blogginlägg. I drygt ett halvår har vi haft vårt eget forum där vi kunnat skriva om våra egna erfarenheter utan att bli avbrutna. Vi har skrivit om vardagsrädsla, våldtäkt och rätten till våra kroppar; men kanske framförallt om systerskapet och hur otroligt stärkande det kan vara.

När vi startade bloggen insåg vi nog inte riktigt själva hur mycket vi skulle ha att skriva om. Så många historier vi har i bagaget där snubbar tagit plats på vår bekostnad, där killar tagit sig friheter de inte alls haft, där våra kroppar blivit objekt. Att ha haft någonstans att skriva av sig om alla dessa händelser har varit fantastiskt. Att få dela dem med varandra och med er som läser, har varit lika skönt och stärkande för oss.

Vi hoppas att vi fått någon att inse att hon inte är ensam om att känna obehag när hon går hem själv sent på kvällen, eller att inte riktigt veta vad man ska göra när någon sitter lite för nära på bussen. Eller när man haft sex fast man kanske egentligen inte riktigt kände för det. Kanske har vi fått någon kille att tänka till. Förhoppningsvis har vi fått desto fler tjejer att känna styrkan i systerskapet.

Vi kommer att fortsätta blogga. Ända till systerskapet tar över, och sen lite till.

Who run the world?


We’re the world’s greatest

Har en sån där skön känsla just nu, så tänkte att jag skulle dela med mig av den. Jag bara känner att vi, är the world’s greatest. På riktigt alltså.

Jag känner för att typ ringa alla mina medsystrar och säga hur bra de är, sen vill jag lyssna på Sånger om kvinnor, peppa för allt kul som händer och göra semlor med feministmärket på.

Och det börjar kännas som vår. Jag vill känna gruset under mina fötter när jag går längs trottoaren. Snart så.

Jag vill sjunga vårsånger. Läsa dikter. Spela musik. Citera alla kloka kvinnor.

2012, nu kör vi!


<3 systerskap

Eftersom vi båda är mer eller mindre singlar tänkte vi bojkotta Alla hjärtans dag och fira systerskapet istället. Här kommer fem tips på hur man kan göra det:

1. Filmkväll för brudar med film om och med andra coola brudar

2. Unna dig själv något, because you’re worth it!

3. Ring en syster du inte har pratat med på länge

4. Styr upp en systerskapsmiddag med personer du tycker om

5. Ladda för ett grymt systerskapsår 2012

Alternativt gör någonting helt annat. Du bestämmer.


Så jävla bra

Okej, vem älskar inte Nina Hemmingsson?


2012

Nu är det 2012. För att spexa till det nya året skriver vi nu ett inlägg tillsammans. Detta är en tid då många ägnar sig åt att skriva en årskrönika om det föregående året, men vi tycker att det är roligare att skriva om vad vi vill ska hända detta år. Vi har många förslag (utan inbördes ordning):

1. Höj kvinnors löner – en enkel åtgärd är att höja löner i kvinnodominerade yrken, så som inom offentlig sektor. Detta skulle förbättra den ekonomiska jämlikheten direkt.

2. Slopa antifeministiska reformer som RUT-avdrag och vårdnadsbidrag.

3.  Lägg ner BR leksaker.

4. Höj bidragen till kvinnojourerna.

5. Satsa mer på ungdomsmottagningarna, och se till att minst en sjuksköterska och kurator ska finnas på plats i varje skola, varje dag.

6. Inför genuspedagogik i alla pedagogiska utbildningar.

7. Inse att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem.

8. Gilla Systerskaparna på facebook och följ oss på Twitter.

9. Lägg ner härskarteknikerna.

10. Fixa så att alla tjejer och kvinnor får gå minst en kurs i feministiskt självförsvar.

11. Inse att det finns grymma kvinnliga musiker att boka till sommarens festivaler.

12. Vi önskar också att alla män slutar tycka så jävla synd om sig själva.

Okej, det här blir typ en sak i månaden. Lugnt va?