Månadsarkiv: juli 2012

Systerskapssommar

Jag har haft en fantastisk sommar hittills. Visst, en del jobb hit och dit, men ändå mycket ledigt. Mycket tid. Tid att läsa bra böcker. Tid att halvsova ute på gräset. Tid att suga in de speciella dofterna som hör sommaren till. Men framförallt- tid att umgås med mina vänner. Mina fantastiska medsystrar.

Sommaren kan innehålla så mycket. Resor, äventyr, fester. Det innehåller min sommar också. Men den innehåller också långa grillkvällar, vin och tjejer som umgås kvällen och natten igenom. Som pratar om tankar och känslor. Som har förtroende för varandra och vill dela med sig av det mest personliga. Som både gråter och skrattar tillsammans. Jag älskar dom kvällarna.

Jag vet att även under en tre månaders sommarperiod kan tiden vara knapp. Många måsten försvinner inte bara för att det är sommar. Men även om det bara handlar om en vecka, en dag eller en kväll, så kan den tiden kännas ovärderlig. Det är någonting speciellt med sommaren, och jag älskar att leva i den.

Hela det här inlägget känns lite cheesy, men jag struntar i det. Den här låten har jag länkat till säkert en två tre gånger redan, men jag gör det igen. Jag hoppas ni har en fin sommar. Den här låten är till alla oss, vi är bäst.

 

 

Annonser

Ryggdunket – mannens bästa vän

De senaste dagarna har jag pratat med flera kvinnliga vänner som alla haft varsin historia om killar som betett riktigt illa utan att överhuvudtaget inse det själva. Vi snackar härskartekniker, skitsnack, lögner och orimliga påhopp. Det som är mest provocerande är inte alltid alla dessa svinerier som grabbarna gjort, utan att de blivit uppbackade av andra grabbar som inte haft nån aning om vad saken egentligen handlat om. Men dunka varandra i ryggen, det är de bra på.

Det är så otroligt provocerande att vi tjejer, framför allt tjejer på olika positioner, på arbetsplatsen eller i en organisation, får så mycket skit slängd i ansiktet. Sinsemellan kan killarna diskutera normalt, medan vi blir kallade för lite allt möjligt, om vi ens blir lyssnade på. Det är ju ingen nyhet för en feminist att det är så här. Men när man får flera händelser berättade för en, som så tydligt handlar om snubbar som bara håller varandra om ryggen, då blir man less. Vad är det som är så svårt med att lyssna normalt på vad en person säger oavsett om personen är kille eller tjej? Och vad är det som är så svårt med att ge ett sakligt svar, eller ett svar överhuvudtaget?

Att backa upp någon är inte fel i sig. Problemet ligger i att killar är jävligt bra på att backa upp varandra, men väldigt dåliga på att backa upp oss tjejer. Därför är det en strategi för oss att börja backa upp varandra mer. Vi behöver inte alltid hålla med varandra om precis allting, men att uppmärksamma det någon sagt, ge svar, credda varandra. Det är något vi tjänar på. Det kluriga med det här är att det finns en mer eller mindre omedveten tanke hos många om att killars uppmärksamhet och cred väger tyngre. Jag luras själv av det ibland. Man får helt enkelt försöka att bli mer medveten om att det kan vara så, och istället credda varandra och ta åt sig minst lika mycket av andra kvinnors ryggdunkar.

Dessa ryggdunkar finns i många olika former, allt från fysiska faktiska ryggdunkar till valet av chefer och styrelseledamöter. ”Kompetens ska före kön” säger både de som är för och mot kvotering till styrelseposter. Men när det inte gör det, utan enbart är män som dunkar varandra i ryggen, då har vi systerskapet som en stöttepelare.

Så nu vill jag ge en ordentlig ryggdunk till alla tjejer/kvinnor/brudar. Because we’re worth it.


Tjejer går samman mot skönhetsidealen

Jag har tänkt på en sak på senaste tiden. På fler och fler ställen dyker diskussionen upp om hur de retuscherade bilderna på tjejer och kvinnor skapar ett ouppnåeligt skönhetsideal. Hur de påverkar våra självbilder och hur de bidrar till tjejers ohälsa.

För ett tag sedan startade Sveriges Kvinnolobby ett upprop för en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, med en namninsamling och en facebooksida kallad Viktigt Meddelande till Allmänhetensom bland annat beskrivs med dessa ord:

Sexualiseringen av det offentliga rummet har en enorm betydelse för kvinnors självbild och mäns uppfattning av kvinnor. Därför utfärdar vi nu ett Viktigt Meddelande till Allmänheten: Könsdiskriminerande reklam skadar allvarligt dig och människor i din närhet.”

Förutom Sveriges Kvinnolobby höjer fler och fler sina röster om hur kroppsretuscherade bilder bör märkas- eller helt enkelt tas bort.

När fotomodellen Emma Wiklund sommarpratade för ett tag sedan, berättade även hon från insidan av modebranschen hur idealen  blivit allt smalare, hur retuscheringen nått nya höjder sedan fotoshop kommit in i bilden, och kanske det allra viktigaste- vem som bär ansvaret för den här utvecklingen. Och enligt henne är en sak säker- det är inte modellernas fel. Enligt Wiklund ligger det största ansvaret idag hos designers, reklambyråer och chefredaktörer för de stora tidningarna. Man kan tycka vad man vill om modebranschen i stort, men jag tycker i alla fall att det är bra när någon som verkar inom den går ut och pratar om idealen och placerar ansvaret.

Och att påverka chefredaktörer, det gjorde 14-åriga Julia Bluhm som startade en kampanj, samlade in 84 000 namnunderskrifter och fick tonårstidningen Seventeen att sluta kroppsretuschera bilder på tjejer i tidningen. Hon säger att ”Jag har alltid vetat att Photoshop kan ha stor påverkan på tjejer, deras kroppsuppfattning och hur de ser på sig själva. Du måste få se någonting realistiskt – en bild av vad som verkligen representerar en tonårstjej nuförtiden.”

Helt fantastiskt. Jag blev nästan tårögd när jag läste. Sån jävla styrka i att tjejer går samman och kräver bilder på riktiga tjejer. Och det ger resultat.

För det är ju också grejen med de retuscherade bilderna som jagar oss vart vi än går- inte ens tjejen på bilden ser ut sådär. Vi blir påhoppade av ouppnåeliga skönhetsideal som vi tjejer ska försöka leva upp till, och det är ingen tvekan om att det här leder till en ökad ohälsa hos tjejer- med ätstörningar, självskadebeteende och mycket mer. Objektifieringen av kvinnor finns överallt, och i tidningar och reklam blir den ibland som mest tydlig. Det känns så himla bra att det blir en debatt om det här, att frågan tas upp på den politiska dagordningen, att människor reagerar och agerar.

När Julia Bluhm och andra tonårstjejer går samman och gör plakat med texten ”Tonårstjejer mot Photoshop” ger det mig hopp. Och det visar på att det faktiskt går att förändra. För vi tjejer vill inte ha verklighetsfrånvända skönhetsideal att leva upp till. Vi vill veta att vi duger som vi är.

Jag hoppas att de här tjejerna kan inspirera många andra, och kan de så kan vi- eller hur?


Abort är bra!

”I hela världen blåser samma vindar och aborträtten skickas i graven i delstater och länder på löpande band. I graven skickas också kvinnorna som dör till följd av illegala aborter och förlossningar och barnsäng.” 

Så skriver Jona Elings i Arbetaren idag. Läs hennes text, den är tänkvärd.

Jag blir precis som Elings, oerhört provocerad av alla som ifrågasätter kvinnans rätt till abort. Det handlar kort sagt om kvinnans rätt till sin egen kropp. När det kommer till om en kvinna ska göra abort eller inte har mannen lika lite att säga till om som hans spermier.  I ett förhållande kan man absolut prata om det, diskutera fram och tillbaka om man tillsammans vill ha barn eller inte. Men kvinnan har alltid, alltid sista ordet. Det beror på en enda sak – det handlar om hennes kropp.

En graviditet är bland det farligaste en kvinna kan utsätta sig för. Men det är inte bara därför kvinnan har sista ordet. Utan faktiskt enbart för att det är hon som under 9 månader riskerar att utsättas för en jävla massa biverkningar och komplikationer. Det toppas med att hon kommer få lägre lön resten av livet jämfört med sina manliga kollegor. Nu kanske det inte är det som alla gånger är det avgörande faktorn, även om det är den bittra verkligheten.

”Om vi skalar bort religiösa och moraliska föreställningar om abort, finns det då någon substans i abortmotståndarnas argument? Hur är det till exempel med lungcancerbehandling, den borde med samma reaktionära logik inte få ersätta nikotinplåster. Tänk att det är just abort av alla medicinska behandlingar som måste kompliceras och debatteras.”

Klockren jämförelse. Det beror helt enkelt på att abort handlar om kvinnor. Ja, jag är feminist. Jag ser att det finns en könsmaktordning i samhället där mannen generellt är överordnad kvinnan. Det här är bara ett av alla uttryck för detta. Jag har tidigare skrivit om p-piller, alla komplikationer tjejer och kvinnors tvingas stå ut med och att det tagits fram ett p-piller för män, men att de inte säljs. Därför att de män som testat detta revolutionära p-piller klagade för mycket på alla biverkningar. De dog inte i alla fall.

Nu är inte ju inte alla abortmotståndare män, men, det finns ett sammanhang mellan all denna kritik mot abort, tron om att alla kvinnor inte vill annat än att bli mamma, våldtäkter, löneskillnaden mellan könen etc etc etc… Det kallas könsmaktsordningen.

Abort är bra. Det handlar om våra kroppar, våra liv. Låt oss få bestämma själva.