Vi kommer aldrig att sluta kämpa

Jag tycker att vi ska slå fast det nu en gång för alla. Vad feminismen verkligen är och vad den betyder. Jag har någonstans försökt intala mig själv, att även de som inte håller med, ändå ska förstå. Men om och om igen bevisar ni mig fel.

Förra veckan och den här veckan har feminismen debatterats rätt mycket i sociala forum, mycket tack vare fantastiska Hanna Hellquist. Många av de antifeminister som har bemött henne och andra feminister, pratar om att vi måste ”sluta hata”, ”gräva ner stridsyxan” och vädjar till att ”vi kan väl bara vara vänner istället”.

För det första är jag så sjukt trött på enskilda män som känner sig kränkta av att feminister lyfter upp det strukturella problem som könsmaktsordningen utgör, och hur det slår mot kvinnor. Det känns som dagisnivå att behöva förklara att det inte handlar om att kasta skit på enskilda män, utan att det handlar om att ta kampen mot en struktur som gör att gruppen män överordnas gruppen kvinnor, vilket tar sig uttryck både i individuella handlingar och handlingar på samhällelig nivå.

För det andra visar man en stor brist av förståelse av vad feminismen egentligen syftar till, när man föreslår att ”vi kan väl bara vara vänner istället”, eller säger att ”jag är för jämställdhet, men jag gillar inte feminster”. Har man förstått feminismen så är det inte så svårt att förstå att den är ett verktyg för att just skapa jämställdhet. Inte bara genom att gruppen kvinnor ska ta den plats som vi har rätt till, utan att gruppen män faktiskt måste backa för att detta ska kunna ske. Ett exempel: idag ägs mindre än 1% av jordens resurser av kvinnor. För att kvinnor ska kunna äga 50% krävs det att männen släpper på ungefär 49% av sina resurser. Det här borde vem som helst fatta. Det är enkel matematik. Jag ser ingen logik i att vara för jämställdhet men mot feminism, men ni som känner er träffade får gärna berätta hur ni har tänkt.

Det finns alltid de som tjänar på det rådande samhället, och som gör motstånd mot de som vill förändra. Män tjänar på könsmaktsordningen. Vissa män stöttar den feministiska kampen och är villiga att ta ett steg tillbaka, och många män gör det inte. Kampen har alltid behövts och behövs fortfarande. Det var genom feministisk kamp som samhället tillslut tog på sig ansvaret för daghem och förskola, så att kvinnor kunde gå till jobbet precis som män. Det var feministisk kamp som tillslut gav oss rätten till abort, ett steg närmare bestämmanderätten över våra egna kroppar. Det var genom feministisk kamp som våldet mot kvinnor i sina egna hem blev en politisk fråga.

Vi tänker inte sätta oss ner och ”vara vänner” när det anmäls 16 900 sexualbrott om året i Sverige, och där medelsvensson-kvinnan tjänar 9000 kr mindre än medelsvensson-mannen. Vi tänker inte sätta oss ner och ”vara vänner” så länge vardagsrädslan begränsar oss i våra liv, eller sitta och titta på medan unga tjejer intalas att det är deras egen skuld när de utsätts för sexuellt våld från en man.

Så länge det finns orättvisor kommer kampen att fortgå. Vi kommer inte att nöja oss förrän vi har ett jämställt samhälle, där ena halvan av befolkningen inte underordnas den andra. Vi kommer aldrig att sluta kämpa.

Annonser

Känner du igen dig?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: