Vad får kunskap kosta?

Mycket av styrkan i systerskapet handlar om att vi faktiskt delar erfarenheter som vi inte gör med grabbarna. Att #prataomdet kan vara skönt för ens egen del, att få ut något som känns jobbigt. Det kan också vara skönt för de som lyssnar, eller läser. Att få veta att man inte är ensam, att fler har varit med om liknande. Att vi delar många liknande erfarenheter.

För ca 7 år sedan träffade en av mina närmsta vänner en ny kille. Från att ha setts varje dag, eller åtminstone prata i telefon varje dag kunde det helt plötsligt gå en vecka utan att vi hördes av, hon och jag. Om vi skulle ses var han antingen med oss hela tiden, eller så sågs vi när han jobbade, eller var upptagen på annat håll. Vi gled i från varandra, även om vi fortfarande umgicks kunde vi inte längre prata med varandra. Jag blev arg på henne, för att hon alltid lät honom styra. Brist på systerskap? Ja, men även kunskap. Jag var bara 15 år, men om vi hade haft lite bättre sexualkunskap i åk 8 och snackat om relationer och t ex normaliseringsprocessen hade jag kanske vetat bätte.

Jag insåg dock ganska snart att det enbart han som var problemet. En kväll, under en fest, tog han strypgrepp på henne. Mitt framför mina ögon. Efter det är mitt minne lite suddigt, men de andra killarna drog bort honom och festen liksom dog. Halvåret efter det var väldigt mycket upp och ner. De var fortfarande tillsammans, men gjorde slut ibland. Hon försökte lämna honom. Men han bad henne alltid att ta tillbaka henne. En gång var jag med henne när hon skulle göra slut över telefon, det var nog enklast så. Hon hade bestämt sig för att göra slut, för gott. Han hotade med att ta livet av sig. Hon tog på sig skulden, tyckte synd om honom, tog tillbaka honom.

Efter det höll det inte särskilt mycket längre innan de gjorde gjort slut för gott. Jag misstänker dock att de sågs längre än vad hon berättade för mig, eftersom hon visste att jag inte gillade det. Att jag lät henne veta det var det som gjorde att vi gled i från varandra. Jag förstod inte att hon trots allt var kär på riktigt. Att hans beteende var det som också gjorde att hon betedde sig som hon gjorde mot mig. Försvarade honom. Jag blev förtvivlad. Gjorde mitt bästa för att fortsätta träffa henne så ofta som möjligt. Ville inte förlora henne helt. Var rädd för vad som skulle kunna hända. För mycket hände. En kväll kom hon hem till mig med ett sår på kinden. En annan gång hade han lurat i henne kokain. Hon låg i en snödriva när jag hittade henne utanför lägenheten.

Jag skulle kunna fortsätta beskriva vilket svin han var. Eller så kan jag göra en poäng av det hela. Jag väljer det senare.

Min poäng är att om vi hade haft mer och bättre sexualkunskap i skolan, som hade dels varit seperatistisk och dels innehållit mer snack om relationer, att det bara är en själv som bestämmer var gränsen går, hur långt man vill, att det aldrig är ens eget fel om den andre gör något mot ens vilja, om normaliseringsprocessen… Då hade allt det här kanske aldrig behövt hända. För då hade både jag och min vän kunnat känna igen den här snubbens beteende som något ohälsosamt, för alla inblandade parter.

En konkret slutsats då: Sluta ta ut miljarder i vinst så länge undervisningen har allvarliga brister. Hur mycket får kunskap kosta egentligen? Skärpning.

Annonser

Känner du igen dig?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: