”Det är tjejigt, så det är dåligt”

Mja, sådär är det kanske inte så många som säger rätt ut. Men samhället lär oss det, och det påverkar hela våra liv. Isärhållandet av kvinnligt och manligt, samt underordningen av det ”kvinnliga”, samspelar hela tiden och formar våra liv och möjligheter.

Jag ska försöka förklara. Jag höll på med rätt mycket sport när jag var liten, bland annat fotboll. Det betydde att jag var rätt bra på idrotten i skolan, och därmed blev jag också bekräftad av killarna i klassen. Jag var ”faktiskt bra för att vara tjej”, vilket var typ den bästa av komplimanger man som tjej kunde få av de coola killarna. Jag slapp bli vald sist när vi skulle spela fotboll, och jag fick till och med en passning då och då. Man skulle väl kunna säga att jag var en ”pojkflicka”, vilket graderades högre än bara ”flicka”. Vara bra på idrott anses som grabbigt, och därför blev jag mer accepterad än de tjejer som inte spelade fotboll på fritiden. Det ”feminina” värderas lägre än det ”maskulina”.

Har ni tänkt på det, att det inte ens finns ett motsvarande ord för killar som uppträder ”feminint”?. Tjejkille, flickpojke? Jag har i alla fall inte hört det. Kanske finns det inget ord eftersom det inte är accepterat. En kille ska vara kille, han kan absolut inte uppträda ”tjejigt”. Och de tjejerna som valde att inte vara med på idrotten var antagligen inte dåliga på det, men de hade lärt sig att tjejer inte kan idrotta. Och att väljas sist när det skulle delas upp i lag var antagligen ingen vidare motivation till att bryta mönstret.

Och det här fortsätter. Att jag valde att ta ett skolexempel var för att visa hur tidigt det börjar. Eller, det börjar ju ännu tidigare än så, men det blir så tydligt i skolan och jag minns det väldigt bra. Men tillbaka till resonemanget: har ni tänkt på arbetsmarknaden till exempel? Först är det tydligt uppdelat vad kvinnor och män ska arbeta med, utifrån de egenskaper som tillskrivs respektive kön. Kvinnor anses som omhändertagande, och jobbar till stor del i den sektorn. Män anses vara bra på kroppsarbete (för de slitskador som drabbar kvinnor i vården kommer tydligen inte från fysiskt arbete), och därför jobbar män till större del inom industrier så som byggsektorn m.m.

Först har vi alltså hållit isär vad som är kvinnligt och manligt, och sen kommer över- och- underordningen. Arbeten som anses kvinnliga tillskrivs lägre status och därmed lägre lön, och arbeten som anses manliga tillskrivs högre status och därmed högre lön. Det finns inget ”naturligt” i att kvinnor i högre utsträckning jobbar i vårdsektorn, och det finns inget ”naturligt” i att det skulle vara sämre än att arbeta vid en bygganläggning. Det här är en följd av att samhället uppfostrat små flickor till att ta hand om andra, och små pojkar att ta hand om sig själv. Och att det ”maskulina” är bättre än det ”feminina”.

Den könssegregerade arbetsmarknaden har en stor roll i kvinnors och mäns ekonomiska ojämlikhet. Och nu har jag inte ens gått in på den skeva fördelningen av chefspositioner och bolagsstyrelser. Män som lärt sig att sätta sitt egna i första rummet agerar som ledare, medan kvinnor som lärt sig visa hänsyn och ta hand om andra tar fler organisatoriska roller, och jobbar i större utsträckning som sekreterare eller liknande till den manliga chefen. Och sen har vi deltiden, som i större utsträckning dominerar i kvinnodominerade arbeten, och också kommer från en syn på att kvinnor måste hinna med X antal timmar hemarbete för att uppfylla sin roll som kvinna (vilket också påverkar kvinnors möjlighet till att ta höga positioner i ett företag osv). Men deltidsdiskussionen får jag spara till ett annat inlägg, annars kommer detta bli alldeles för långt.

Den ekonomiska ojämlikheten är dålig i sig, men den är också mer än en ekonomisk ojämlikhet. Att inte kunna vara ekonomisk självständig kan vara någonting som hindrar en kvinna från att lämna en man hon inte vill bo tillsammans med, och mycket mer. Så ja, könsmaktsordningen suger, och det har vi redan konstaterat några gånger. Men det vi kan göra, är att bestämma oss för att förändra. Vi kan förändra, vi är halva befolkningen. Systrar, nu organiserar vi oss!

Annonser

2 responses to “”Det är tjejigt, så det är dåligt”

  • Love

    Håller helt med om att värden och egenskaper som ansetts dåliga eller icke önskvärda i hög grad tillskrivits kvinnor genom historien, T.ex var ju ett starkt argument mot kvinnlig rösträtt att kvinnor var för känslostyrda för att kunna fatta bra beslut i motsats till den alltid logiskt rationella mannen. Ett ofattbart korkad åsikt. (När man läser Historia, den manliga historien nästan uteslutande som det blir, framstår den som en kavalkad av irrationella och tokiga beslut)

    Exemplet med pojkflicka tycker jag dock haltar lite. Många av mina vänner spelade hockey i skolan. Det var definitivt inget som sågs som positivt av killarna snarare den direkta motsatsen. Dom blev kallade flator och hade verkligen låg status. Pojkflicka har jag nog aldrig uppfattat som ett positivt laddat begrepp. Men du är inne på en viktig sak tycker jag när du nämner det där med flickpojke nämligen att könsrollerna begränsar även killar. Killar som ger sig in på sådana domäner som anses feminina kan ju drabbas av hatbrott i det närmaste sorgligt.

    Jag hoppas i framtiden att vi kommer se fler tjejer ge sig in på fält som tradionellt varit manliga och tvärtom. Ett samhälle där människan får vara hel och kunna omfamna allt mänskligt inom sig själv eller dom delar man väljer oavsett kön. Jag tycker mig kunna se en del positiva tendenser även om det är långt kvar. Fortsätt kampen vi är många som stödjer den!

    • systerskaparna

      Hej Love!
      Kul att du läser bloggen och delar med dig av dina tankar. Angående det du skriver om pojkflicka, så ligger det säkert mycket i det. Jag drog ett exempel från min egen högstadieskola, och det kan ju ha sett olika ut på olika skolor. Jag tror att det ligger mycket i det som Maud Lindström säger i introt till låten vi har lagt upp, att man som tjej inte skulle vara FÖR MYCKET av någonting, att det är en väldigt fin lina att balansera på. Jag var bra på idrott men jag var samtidigt rätt ”tjejig” när det gällde ex. klädsel och annat. Hade jag spelat fotboll OCH burit baggy jeans eller liknande, skulle jag kanske inte alls varit lika accepterad.

      Jag tycker att detta leder in mycket på dubbel bestraffning också. Hockeytjejerna i din klass kanske sågs som ett hot av killarna när de klev in på ett traditionellt manligt område, och straffades för det. Medan det kanske fanns andra tjejer som inte var med på idrotten alls, och då straffades för det istället.

      Kampen fortsätter!

      // Anna

Känner du igen dig?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: