Medan jag sov

Det jag kommer att skriva om nu är någon väldigt personligt, ja, privat. Jag skriver inte om det för att ni ska tycka synd om mig, eller för den delen modigt för att jag vågar berätta. Det är inget terapiinlägg. Jag skriver om det för att det personliga är politiskt. Förtrycket mot kvinnor, på arbetsmarknaden, ute på gatan, i hemmet är ett strukturellt förtryck. För att alla ni som kanske kommer att känna igen er i min historia ska veta att ni inte är ensamma. Det du varit med om är ingenting du ska känna någon skuld eller skam över. Att det du, jag och många fler är med om är en gemensam erfarenhet där systerskapet är något som kan stärka oss.

Jag var arton år och lite kär. Vi var i alla fall tillsammans, han och jag. Det liksom bara blev så. Det var ingen jag hade spanat in särskilt mycket alls egentligen. Vi var kompisar, hade gemensamma vänner, och efter en kväll på krogen råkade det bli så att jag sov över hos honom, och sedan var det vi två. Första sexet var bra. Jag var nöjd. Sedan var det oftast han som ville. Jag var sällan lika sugen. Han taffsade och jag blev kåt. Ibland hade vi sex mest för att jag ville att han skulle sluta taffsa så att jag fick sova sen istället.

En kväll sa jag rakt ut att jag var trött, jag orkade inte, jag ville sova. Jag somnade. Vaknade sedan av att han hade sex med mig. Sedan minns jag inte så mycket mer. Jag hamnade i något slags chocktillstånd. Tror att jag mumlade något att jag inte orkade och liksom tryckte honom ifrån mig. Det är allt jag minns. Han hade sex med mig medan jag sov.

Det var först ett par, tre år senare som jag insåg att det var en våldtäkt. Jag hade förträngt det. Sedan sköljde minnet plötsligt över mig. Jag berättade för en vän. Hon frågade om jag såg det som en våldtäkt. Jag var en tyst en stund. Svarade sedan att jo, det var det väl. Efter det kunde jag inte sluta tänka på vad som hänt. Jag kontaktade en kvinnojour. Träffade en grupp andra tjejer där en gång i veckan i drygt två månader. Bearbetade vad jag varit med om. Men det var ändå först en av de sista gångerna jag insåg att jag faktiskt blivit våldtagen. En annan tjej i gruppen berättade att hennes lillasyster sagt till henne att hon vaknat av att en kille hade sex med henne. Att det var en självklar våldtäkt. Då först slog det mig på riktigt att jag varit med om samma sak, att jag också blivit våldtagen.

Efter sista träffen på kvinnojouren skrev jag ett brev. Jag skrev till honom exakt hur jag kände. Att han hade våldtagit mig. Att det var hans fel. Jag ville lägga skulden där den hör hemma.

#prataomdet fick väldigt mycket uppmärksamhet för inte så länge sen. Jag ville också prata om det. Men jag vågade inte. Jag satt flera gånger inloggad på mitt twitterkonto och skrev något som jag sedan raderade. Jag vågade inte. Jag skämdes. Trots att jag på pappret lagt skulden hos honom och låtit honom veta det. Jag postade brevet. Det var befriande en stund. Sedan blev jag livrädd. Rädd för att han skulle kontakta mig. Hota mig. Kanske vilja skada mig. Jag har tack och lov aldrig hört något från honom personligen.

Jag ångrar inte att skrev det där brevet. Jag är glad att han vet vad han gjort. Om han sedan inte själv tycker att det var en våldtäkt så är det hans problem. Men det som ger mig som mest styrka är inte vetskapen om att han vet hur jag känner. Det som stärker mig mest är vetskapen om att jag inte är ensam. Det är hemskt att drygt tre personer våldtas varje timme i Sverige. Men vi kan hjälpa varandra. Du är inte ensam om att ha blivit våldtagen, känna skammen efteråt eller inte våga prata om det. Du är inte ensam om att bli slagen av din pojkvän. Du är inte ensam om att bli taffsad på. Du är inte ensam om att tycka att det är obehagligt när någon sitter för nära på bussen, på tunnelbanan eller när någon står lite för nära i kön på Ica. Det personliga är politiskt, det är en struktur. Ett strukturellt förtryck. Genom att prata om det, dela med oss av våra gemensamma erfarenheter kan vi stärka varandra. Systerskap.

För snart ett år sedan fick jag veta genom en gemensam vän att han idag är gift och har barn. Då rasade min uppbyggda självkänsla ihop igen. Han har gått vidare. Han lever ett normalt liv medan jag fortfarande inte klarar av att ligga sked med någon. För att han våldtog mig, medan jag sov.

Annonser

Känner du igen dig?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: